Men ÅÅÅHHHHA vad trött jag är på den här meningen : "alla mina hederligt och slisamt i hop jobbade skattepengar går bara till alla jävla drägg som går hemma och inte gör ett skit"

SERIÖST? tror ni verkligen att det är så??

Använder ni inte sjukhusvård? går ni aldrig till biblioteket? kör ni inte på vägarna byggda av skattepengar? skickar ni inte era barn till gratis skola?

Det är FÅ kronor som går till oss "drägg", ni ska inte tro att vi lever i lyxliv. faktum är vi knappt kan leva alls. och tror du inte i princip alla av oss HAR jobbat, KOMMER att jobba eller VILL jobba??

Man KAN inte gå på socialbidrag i flera flera år, det är en total omöjlighet. Man tvingas så småningom ut på praktik eller de jobb som finns.

Så sitt inte och tro att hälften av er jävla lön går till "såna som mig".

Ok?

tack.

fuckers

Det finns nåt som fortfarande genomsyrar hela mitt humör. En tagg som är ittiterande, som gör att jag inte kan vara fullt glad och uppåt.

DESSA FÖRBANNDE PENGAR!!

Det står mig upp i halsen att aldrig kunna betala alla räkningar, skulder upp över öronen, bara ha matpengar i cirka en vecka, sen leva helt utan pengar resten av månadens TRE veckor. Min livsstil är inget annat än existensminimum, så det är ingen "lyxfälla" vi snackar om här. Jag bränner inte pengar på onödiga saker, eller ja ok cigg är jävligt onödigt. Men i övrigt går mitt liv ut på att pyssla i hop så jag kan äta några dagar till, se till att ha basvaror hemma som kaffe, toapapper och kattmat. Och för att kunna det som måste jag TIGGA. tigga tigga och åter tigga.

Mest av pappa, jag börjar skämmas nu. Han behöver sina pengar SJÄLV, och skulle inte behöva ge bort till sin struliga men VUXNA dotter hela tiden.

Och Kaj, älskade älskade kaj. Jag lever på honom mestadels av tiden. han betalar all mat, cigg, hyrfilmer, godis osv osv när vi ses. Och det börjar sticka i mig av dåligt samvete. Man ska inte behöva lägga halva sin inkomst på sin flickvän..=/

Jag borde ha vant mig vid det här laget att leva fattigt. Men det är faktiskt en sak som man ALDRIG vänjer sig vid, eller kan bli lycklig av...

Som dom flesta andra bloggare så läser jag jag också en hel del andra personers bloggar.

Har en del favoriter, mest skrivna av "vanligt" folk, alltså inga storbloggar. Men dock har jag tre favvisar bland just dom. Den ena är www.kissie.com, en bloggerska som alla har hört talas om, och som har flest läsare i hela sverige. En person som alla hatar, som får tusen elaka kommentarer per dag och som egentligen BARA skriver massa korkade saker. MEN det alla dessa folk inte fattar är att bruttan SPELAR BARA. Hon skriver bara provocerande saker, för att det säljer. Också tjänar hon hundratusentals kronor på det med. Det är ren underhållning att läsa hennes barbie-snack, hundra hatkommentarer på det och ändå inte brys sig ett skit utan bara keep going and going and going. DET kan man inte annat än att kalla en smart människa.

Min andra favorit är www.spiderchick.nu , man kan inte annat än älska den människan! Egentligen skriver hon bara om vardagssaker, sin familj, sitt jobb, lägger upp nån bild på vad hon handlat osv. Men hon skriver med en sån otrolig fyndighet, charmigt, oerhört roligt och man känner bara att man skulle så gärna vilja vara bästa vän med henne på riktigt!

den tredje är www.knivlisa.devote.se

hon kan egentligen inte beskrivas. Helt en person för sig själv. Hela bloggen är en enda lång skrattfest, och det är FÅ som kan skriva så jävla kul, med så få ord! Hon och spiderchick går lite hand i hand, förutom att knivlisa är snäppet råare i humorn.

Jag läser faktiskt mest ROLIGA eller vardagliga bloggar. Räcker med att jag själv skriver en sån jävla eländig blogg, jag behöver det där lättsmälta, mår nämligen själv dåligt när jag läser bloggar om människor som har det jobbigt eller svårt. Jag vill ju så gärna hjälpa, men kan inte.... då är det bättre att hålla sig till dom skojsiga bloggarna. och jag kan faktiskt förstå varför så många säger att det är jobbigt att läsa MIN blogg...=/

Jag är ganska så säker på att seroquel är den BÄSTA medicinen jag fått. Antagligen för att det är en medicin som äntligen är inriktad på min diagnos. Känns lite läskigt att detta är en medicin bland annat för schizofreni. Och när man läser biverkningarna som är flera sidor långa, typ. Men det postiva med denna medicinen väger upp allt det negativa.

Jag har inte haft ångest på HELA HELGEN. jag är gladare, mer uppåt, skrattar och fjantar hela tiden och jag kan INTE FATTA att för bara en vecka sedan satt jag på psyket...

Det har gått snabbt uppåt, och jag hänger knappt med. Hoppas hoppas hoppas! att det håller i sig. ett tag i alla fall.

Känns ovant...konstigt.-..och en konstig rastlöshet har börjat bli påtaglig. jag vill vara aktiv hela tiden, och städar snart sönder lägenheten och är ute och går halva dygnet. Och därför känner jag att jag är edo för att börja göra nånting. Praktik eller arbetsprövning. Har så mycket energi jag måste göra nåt nyttigt med!

vilketfallsomhelst. orkar imte dra nåt längre inlägg i dag. nu ska jag göra en köpp te och kolla färdigt på filmen på fyran.

....kvinnoidealet hade sett ut så här...:

i stället för så här...:

...Vad mycket bättre alla tjejer skulle må!!

Varför är det så himla bekvämt att gå runt i ens pojkväns kläder? I dag har jag både en tshirt och ett par joggingbrallor som är kajs. Jag "lånade" dom när jag var på sjukhuset eftersom jag inte hade några rena kläder. och sen skulle jag tvätta dom innan han skulle "få tillbaks dom". Och helt plötsligt är dessa klädesplagg i min ägo. märkligt.

Men jag måste ha pojkvänskläder nuförtiden, har gått upp sääääkert 10 kg sen jag började med nya medicinen. kan knappt knäppa jackan och alla jeans sitter som tights på mig. jag går runt och känner hunger cirka en gång i timmen. och har jag inga sötsaker tillgängliga blir jag hysterisk och är på god väg att tugga i mig strösocker.

En HIMLA ur att kaj älskar kurvor.

för jag gör då fan inte det.

Jag är så glad att du finns i mitt liv!